Bäst

Hihi varför är det roligare att få bra betyg på något man inte har pluggat ordentligt till än när man verkligen har ansträngt sig? Jag känner mig som värsta naturbegåvade proffset när det händer.
Ibland är det lite som att det inte spelar någon roll om man pluggar eller inte. Undra om lärare bara bestämmer sig för vad man är för typ och sätter betyg efter det?


Detaljer

Okej, igår då.
Vi var hemma hos en kompis till F som jag har träffat ett par gånger. Jag gick dit med A. Det var kanske trettio pers där. A blev lite full och typ klängig som hon alltid blir. På mig och på F och flirtig mot alla möjliga. Jag brukar alltid vilja ha hennes uppmärksamhet då fast nu är det som att jag måste bevisa att jag inte vill det, för att hon inte ska tro nåt och typ utnyttja det. Så nu struntade jag i henne lite mer och försökte snacka med andra lite mer. Och så började jag snacka med en tjej som går i han som hade festens klass. Det var ganska roligt, vi hängde runt ett tag, som vi hade känt varandra länge. Bara larvade oss typ. Vet knappt vad vi pratade om. Så var vi ute och rökte och då sa hon "shit vad cool du är" och kollade på mig med en viss blick. Jag svarade "du är också cool" och då frågade hon "snygg-cool eller tuff-cool?" och jag svarade "snygg-cool" och då kollade hon på mig och kysste mig. Så stod vi ute och kysstes en stund men det var kallt så sedan gick vi in, i köket. Och då var A och några där. Och så kysstes vi igen. Framför A.
Sedan skulle tjejen dra typ vid elva, hon skulle till någon annan fest. Vi bytte nummer och sedan hängde jag lite med A och lite så.
Hon undrade om tjejen. "Ska ni typ bli ihop eller?" Jag sa att det vet väl inte jag. A såg lite irriterad ut så jag sa "Vaddå gör du anspråk på mig eller?"
Hon ba "Vaddå, neej"
Och jag jag sa "då så, då kan jag göra som jag vill med henne".
"Ja det är klart", sa A.
"Det är ju inte konstigare än när du dejtar folk, det måste ju jag också kunna göra" sa jag.
Hon ba "ja, men jag har inte sagt något."
"Bara så det inte blir konstigt" sa jag.
"Det blir inte konstigt."
Så nu får vi se. Jag vet inte om jag vill träffa tjejen, men jag tror det. Om hon ringer. Jag vågar nog inte själv.
Om tjejen: hon heter H. Är ganska snygg. Visst, hon ser liiite grabbig ut, inte världens mest feminina men inte värsta karlakarlen, mer lite en tuff grabbig tjej. Långt hår. Hon hade typ baggy kläder så man såg inte kroppen men av det jag såg verkar det bra.


Nämen!

Ha ha!

Jag är hemma skit-tidigt, men de var för att kvällen inte kunde ge mig mer. Jag har hånglat ikväll! Ha ha! A såg! In your face, A! Men hoppas det blir ditt face nästa gång....
Berättar mer i morgon.

Lite om A

Antingen är A precis som vanligt, och jag lite paranoid. Eller så är hon liksom lite flirtig. Vill inte vara en lek för henne.

Igår var vi hemma hos några gamla kompisar till henne. Några som hade gått i nian i hennes skola när hon gick i sjuan. De var äkta hockey-snubbar.

 

Innan vi gick dit höll A på och töntade sig om att hon var ful. Ba: "joooo, du tycker det" fast hon typ fnittrade så det kändes som att hon retades. Jag ba "tönt" (mitt favorit-ord?). Hon ba: "men vaddåååå du tycker jag är ful och oattraktiv!" Jag svarade: "Om du tror att jag kommer bedyra motsatsen så kan du glömma det" för jag tyckte hon var fjantig. Så hon sa: "men då tycker du det? Säg att jag är snygg!" Jag sa: "Ens om du inte bara töntade dig, spela roll vad jag tycker. Det är inte mig du ska hetsa upp." Hon ba: "Men det kanske det visst är..." så jag sa: "Då är det värre sen gick jag på toa för det var jobbigt. När jag kom tillbaka frågade hon om jag var sur, och jag sa "nej, men det är jobbigt när folk håller på och snackar om att de är fula, för jag kan inte relatera till det." Hehe. Med det roliga skämtet blev stämningen mer normal igen.

Iallafall så hånglade A med en av hockey-snubbarna. Som hon sa hon inte tyckte var snygg och hon hade inte ens druckit. Konstig tjej. Jag blev irriterad. Jag kände liksom bara henne där och hon och den där killen drog iväg till ett annat rum. Så jag fick sitta med de andra killarna och de hoppades att jag skulle ta mitt förnuft till fånga och hångla med någon av dem men det ville jag inte. Kunde knappt komma på vad jag skulle prata med dem om, så jag satt som en idiot-tönt i ett hörn typ och väntade på att hon skulle bli klar så jag fick gå hem.

(En bild på snus till hockeykillarnas tveksamma ära)


Bråkande föräldrar

Mina föräldrar har bråkat hela dagen. Ibland lugnar det ned sig lite, men sedan blossar det upp. Så himla jobbigt. Lillebror ska sova över hos sin kompis, jag gick över med honom lite innan middagen. Vill inte att han ska behöva höra. Kommer ihåg hur hemskt jag tyckte att det var när jag var i hans ålder. Det är fortfarande hemskt. Nu förstår man ju mer, vad som står på spel och vad de säger för dumheter. Jag stänger in mig på mitt rum, men ljuden tränger sig in. Ska ut ikväll, en kompis till F ska ha fest. Jag tänker bli full och röka cigaretter!

Måste man vara butch?

Kan man vara framgångsrik i kärlekslivet som lesbisk även om man inte ser ut som en butch utan bara som en helt vanlig tjej och man gillar helt vanliga tjejer? Jag vill inte raka håret eller klä mig i militärkläder och jag vill inte ha en sådan tjej heller. Kan det fungera? Det måste väl finnas massa andra som jag, fast man inte ser dem för de ser så "vanliga" ut?
Så här någonting skulle de kunna se ut, tjejerna.

feber

Jag har feber! Typiskt om jag ska bli sjuk nu. Ont i huvudet och halsen och så känner jag mig helt febrig. Har 38,2.
Bäst att slappa lite till. Ledsen mamma, kan inte städa rummet idag, måste vila och bli frisk.

Long time no see del 2.

Idag kommer A hem. Vet inte om vi kommer ses, beror också på vilken tid de kommer och jag orkar inte vara för på heller.

Igår smsade hon och skrev "Det hade varit mysigare om du hade varit här. Och inte lika kallt." Vad menar hon med det? Om det fanns minsta lilla chans att hon kunde vara kär i mig hade jag blivit glad och tagit det som ett gott tecken men nu känns det bara olustigt typ. Jag svarade "A, jag är både rolig och mysig i rätt sällskap men du vet att jag är iskall. Vill du bli varm får du skaffa en filt." Och hon svarade "hihi isåfall är jag rätt sällskap". Vad menar hon med det?

Om det  inte bara var så uteslutet att hon gillade mig tillbaka. Men nu är grejen, antingen driver hon med mig, eller retas eller så är hon bara okänslig. Det måste vara så. Jag har sett henne förut ju. Jag vill inte att hon ska behandla mig som någon av de killar hon gillar. Jag är ju en vän. Som i och för sig råkat bli lite kär.

Ibland uttrycker A vänskap lite som kärlek. Kanske är det därför det är så lätt att falla för henne. Man känner sig speciell i hennes sällskap. Och jag vet att jag är speciell för henne, men inte på det sättet jag skulle vara om jag fick välja. Eller? Skulle jag hellre vara vän för livet än ha en kort romans? Hell, jag konstaterade ju häromdagen att det inte är så troligt att vi är vänner för livet. Fast kanske. Vet inte. Jag vill iallafall ha en flickvän och just nu vill jag att A ska vara den.

Eller, inbillar jag mig? Är det inte lite flirtigt i messen? Hon brukar alltså vara lite "flirtig", men på ett annat sätt. Mer kompisflirtig. Det där kändes mer än vanligt. Hjälp mig snälla!


Long time no see del 1.

Avatar var jättebra. Jag rekommenderar folk som inte har sett den att se den. Sen avslöjar jag inte mer för att inte förstöra något.

En annan sak som är jättebra är en tidning jag läste igår på nätet som heter Mumsmums. L vsade mig den. Den är annorlunda och det står saker som andra tidningar inte hade skrivit om. Det är en queer tidning. Men man behöver alltså inte vara homosexuell eller något för att gilla den.

 

www.tidningenmums.se

 

 


Hångel-CV

Idag har jag legat i soffan med min lillebror, retats och ätit clementiner. Väldigt skönt. Önskar det var jullov jämt. Borde ha pluggat under lovet men har knappt gjort det. Jo ringde och vill gå på bio ikväll.

Snackade med L på msn igår. Det var roligt. Eller kanske tråkigt också för att hennes flickvän hade gjort slut. Eller kanske roligt just därför. Hon verkade inte så ledsen heller. Hon typ stöter på mig och när jag säger det bara skrattar hon. Det är som skämt, fast lite allvar. Det är ganska kul ändå. Typ, om du sover över här kan vi dela säng, eller nu är vi ju båda singel, sådana saker säger hon.

Vi kanske ska försöka ses på sportlovet. Jag vet inte om jag kommer vilja hångla med henne då. Förmodligen kommer vi göra det för vi har gjort det förut och hon är ju snygg och så, men egentligen skulle jag vilja hångla bara när jag var mer kär. Fast samtidigt vill man ju hångla (hehe) så man tar ju chansen när man får den och det är en snygg tjej. Undra om jag skulle säga något till A i så fall. Kanske.

Jag har hånglat med tre tjejer och en kille. Första gången jag hånglade var när jag och en kompis på kollo lekte mamma, pappa, barn typ. Så himla barnsligt för vi var ändå ganska stora. Jag var elva och hon tolv. Och så höll vi på i en lekstuga  som fanns där och jag var pappan och hon var mamman och så sa hon typ att vi skulle knulla, och så lade vi oss i en säng som fanns där och hon kysste mig och så och jag  blev helt upphetsad så där låg vi och gned oss mot varandra och så gjorde vi det två gånger till innan kollo var slut.

Sedan var jag ihop med en kille i min klass i sexan, mest för att det hörde till och han ville vara ihop med mig och vi hånglade en del fast jag var mer kär i en tjej i parallellklassen som alla killar var kära i. Och sedan hånglade jag med en tjej när jag var i Grekland med familjen. Hon var kanske sjutton eller något, och jag var tretton. Och sedan med L. Men nu var det länge sen sist. L har sådan tur som till och med har vart ihop med en tjej. Tänk om A kom hem och bara "jag har tänkt på det du sa, och nu förstår jag att den kärlek jag har för dig är mer än bara vänskaplig. Jag älskar dig, och vill vara ihop med dig. Ah, ljuva fantasi.

 


Framtiden och igår

En vacker dag kommer jag vara ihop med en tjej som är kär i mig och som jag är kär i. Vi kommer ha barn och bo någonstans typ på söder och jag kommer ha ett roligt jobb och massa vänner. Det är så skönt att tänka på. Då kommer jag tänka att allt det här inte spelar någon roll, annat än som minne.

Jag undrar om jag och A kommer vara vänner då. En del av mig säger att vi ju kommer vara vänner för evigt, att jag ju älskar henne som människa och vän och att jag inte kan vara utan henne i livet, medan en annan del av mig säger att det som är nu inte är hållbart i längden. Även om jag vet att hon älskar mig också. Hon är som en virvelvind och jag är som ett ankare. Hon är så söt, snygg, snäll,rolig och charmig och när hon ser på en känner man sig som den enda i världen, men hon är för rastlös för att sitta still. Hon kommer virvla vidare och en vacker dag kommer jag säga "vad tänkte jag på". A är ju inte alltid perfekt. Hon kan vara lite egoistisk ibland med att saker ska vara på hennes sätt, man måste anpassa sig rätt mycket på något sätt ibland. Fast hon är också generös. Och jag är ju inte heller perfekt, långt ifrån.

Smsade henne igår: har du kul eller?
hon svarade: ja, men det är svinkallt och jag saknar min Em. Kommer på ons. Puss,
jag skrev: jag saknar iaf inte dig. kollar på robinsson med familjen och har det bäst. kom hem när du vill, jag bryr mig inte. P
hon svarade: :)

Ganska som vanligt med andra ord. Men sms är en sak och det är en annan med vardag och skola och allt. Blä. Fast just nu vill jag bara hålla om henne och lägga ansiktet i hennes hår. Hon luktar så gott.

Fan helvete

Kan inte sluta tänka på A och det jag sa på nyårsafton. Jag försöker tänka att hon kanske inte fattade men det måste hon ha gjort. Hon måste ha fattat och vad ska jag göra nu? Låtsas som ingenting eller försöka ta upp det igen eller försöka släta över det på något sätt? Alltså jag vill inte ljuga, orkar inte med det utan jag vill stå för vem jag är och vad jag känner. Jag vill vara ärlig men jag orkar inte med det här. Vill ju ha kvar henne som vän, de här känslorna måste ju gå över och då kan allt bli som vanligt. Fan fan fan fan helvete. Vill inte förlora A. Kan det inte bara gå över?

Ensam och övergiven

Egentligen skulle jag och Jo ha gått och sett Avatar ikväll men hon är tydligen sjuk. Typ alla verkar vara sjuka eller bortresta. Känner mig lite låg och ensam. Det känns som att alla andra har en massa kompisar som de kan träffa hela tiden som ringer dem och vill hitta på en massa grejer.

Nu när Jo ställde in så får jag stanna hemma och kolla på Robinsson med mamma och pappa och lillebror typ. Alltså visst skulle jag kunna ringa någon men jag vill ju ringa någon jag tycker om och som man kan snacka med. Typ Jo eller A fast äsch henne skulle jag ändå inte orka träffa just nu heller. Önskar att L inte bodde så långt bort. Det är egentligen bara dem jag kan vara riktig mig själv med. Och inte ens det, för jag kan inte till 100% vara mig själv med A.

Kanske smsar F och kollar vad han ska göra. Eller nej. Jag kan lika gärna stanna hemma och känna mig tragisk.

Bekymmersamt avslöjande

Jag tror jag råkade berätta för A att jag gillar henne på nyårsafton. Vi var ju liksom lite fulla allihop och jag började babbla om att hon är finare än alla killar jag vet. Alltså jag skiter i om hon fattar att jag gillar tjejer, det har jag egentligen aldrig varken försökt dölja eller erkänt. Varför ska man behöva ”komma ut” bara för att man är lesbisk. Hon fattar kanske redan, eftersom jag aldrig snackar om killar som hon gör.

Tänk det omvända liksom: ”Eh, Em, jag måste berätta något för dig. Du får inte tycka jag är äcklig nu, men jag är hetero. Jag änder på killar. Alltså inte på alla killar! Nej, jag har aldrig kollat på din lillebrorsa på det viset, och inte på din pappa. Alltså jag är precis som du men jag tänder på killar.”

Folk har väl alltid tyckt att jag är lite konstig men jag struntar i det. Speciellt sedan jag började på gymnasiet känns allt mycket friare och folk är inte så dömande. Jag behöver inte försvara mitt sätt att vara och jag struntar om någon tycker att jag är konstig. Fast jag struntar ju inte i A!

Shit, men när hon blir full så blir hon liksom så där lite klängig som vissa tjejer blir. Och alltså jag vet att det inte betyder något, men jag var ju också full, och dum. Hon sa något om att hon älskar mig och jag sa nej, men jag älskar dig, du fattar inte hur mycket jag tycker om dig, för mig är du finare än alla killar. Jag tror att hon fattade, hon måste ha gjort det, men hon sa ingenting speciellt utan försökte mer bryta vår lilla tvåsamhet som jag ville att vi skulle stanna i och hon drog oss tillbaka in i den allmänna feststämningen och försvann.

Det var inte meningen att börja gilla A, hon är grymt bra vän och jag vill inte förlora henne även om jag vet att hon aldrig kommer att bli kär i mig. Kan inte bara förälskelsekänslan gå över så det kan vara som det var i början och vi kan ha kul som kompisar? Nu blir jag helt svartsjuk emellanåt och kan inte dölja det så mycket som jag vill.

Kan jag inte bli kär i någon annan, någon som kan tänka sig att gilla mig tillbaka? Men A är så fin, så fin, så fin. Allt med henne är fint. Jag vill lukta på hennes hår, smeka hennes nacke och känna henne mot mig. Nej fan jag kan inte tänka så. Förtränga, förtränga! Hur slutar man gilla någon?


Hantera tankar med hjälp av en blogg

Nyårsexperiment. Jag gör som miljoner andra och startar en blogg. Syftet är att försöka få ordning på alla mina tankar och kanske, kanske hitta folk som tänker som jag.

Jag: 16 år, tjej, bor i en förort till Stockholm med mina föräldrar och min lillebror och två katter, jag går på gymnasiet och jag är lesbisk. Det kan räcka för nu. Jag vill inte avslöja för mycket för snabbt.

 


Min profilbild

Jag är en sextonårig tjej i Stockholm som skriver om mitt liv. Det blir en del om kärlek och vänner. Jag gillar en massa musik, en del sport och snygga tjejer. Och så gillar jag min dator och att rita och skriva.

RSS 2.0