Bekymmersamt avslöjande
Jag tror jag råkade berätta för A att jag gillar henne på nyårsafton. Vi var ju liksom lite fulla allihop och jag började babbla om att hon är finare än alla killar jag vet. Alltså jag skiter i om hon fattar att jag gillar tjejer, det har jag egentligen aldrig varken försökt dölja eller erkänt. Varför ska man behöva ”komma ut” bara för att man är lesbisk. Hon fattar kanske redan, eftersom jag aldrig snackar om killar som hon gör.
Tänk det omvända liksom: ”Eh, Em, jag måste berätta något för dig. Du får inte tycka jag är äcklig nu, men jag är hetero. Jag änder på killar. Alltså inte på alla killar! Nej, jag har aldrig kollat på din lillebrorsa på det viset, och inte på din pappa. Alltså jag är precis som du men jag tänder på killar.”
Folk har väl alltid tyckt att jag är lite konstig men jag struntar i det. Speciellt sedan jag började på gymnasiet känns allt mycket friare och folk är inte så dömande. Jag behöver inte försvara mitt sätt att vara och jag struntar om någon tycker att jag är konstig. Fast jag struntar ju inte i A!
Shit, men när hon blir full så blir hon liksom så där lite klängig som vissa tjejer blir. Och alltså jag vet att det inte betyder något, men jag var ju också full, och dum. Hon sa något om att hon älskar mig och jag sa nej, men jag älskar dig, du fattar inte hur mycket jag tycker om dig, för mig är du finare än alla killar. Jag tror att hon fattade, hon måste ha gjort det, men hon sa ingenting speciellt utan försökte mer bryta vår lilla tvåsamhet som jag ville att vi skulle stanna i och hon drog oss tillbaka in i den allmänna feststämningen och försvann.
Det var inte meningen att börja gilla A, hon är grymt bra vän och jag vill inte förlora henne även om jag vet att hon aldrig kommer att bli kär i mig. Kan inte bara förälskelsekänslan gå över så det kan vara som det var i början och vi kan ha kul som kompisar? Nu blir jag helt svartsjuk emellanåt och kan inte dölja det så mycket som jag vill.
Kan jag inte bli kär i någon annan, någon som kan tänka sig att gilla mig tillbaka? Men A är så fin, så fin, så fin. Allt med henne är fint. Jag vill lukta på hennes hår, smeka hennes nacke och känna henne mot mig. Nej fan jag kan inte tänka så. Förtränga, förtränga! Hur slutar man gilla någon?
